Självporträtt Patrik Gertsson SWE-68159
Hur det började kommer jag knappast ihåg men det var säkert serietidningar som fick mig att börja fantisera om flygplan. Vad tidningen hetta kommer jag inte ihåg men det var förstås tecknat och gamla krigsplan. Jag har sökt efter någon som hette Pilot men där har jag nog fel för det jag hittar  på nätet från den aktuella tiden är Pilot 22. Det hade varit kul att få återse de tidningarna i dag.

 
Nästa inspiration kom nog när vi hade klassutflykt till stora staden Malmö och fick någon timme på oss att gå själva. Butteriks var nog ett av målen men någon gång passerade jag ett STORT skyltfönster hos Sven E Truedsson SVEMO. Dit gick sedan promenaden varje gång jag hamnade i Malmö. Mera lokalt hade vi Havannamagasinet i Kristianstad och det är nog mera sannolikt att min första kontakt med modeller kom därifrån. I Kristianstad hamnade jag betydligt oftare. Jag gissar att jag var runt 12 år när jag köpte mina första modeller. Kiel Kraft Gazelle var en. Draken till Cox 0.8 en annan. Frågan är om jag inte hade någon balsaplanka med. Motorer då. Webra så klart. 1,7 cc glöd och någon i ungefär samma storlek för diesel.
Dieseln har jag mitt första fasta minne av. I källaren hade jag en hyvelbänk där dieseln hamnade för inkörning enligt manualen. Bränsle hade fixats på apoteket som hade Eter, ricinolja och kanske även kristallolja? Det gick åt många timmar utan att något hände, men man var ju envis. Några varv eller bara ett bakslag var lyckan.
Sen hände katastrofen - motorn startade och alla pappas fina packningar på väggen bakom blåste bort från sina pinnar där de skulle hänga. Pang - ett högerfinger in i propellern precis vid knogen. Fingret höll men det gick åt några handdukar för att få lite broms på blodet. Vad skulle jag göra? Det gick förstås inte att visa för mamma eller pappa för då hade det blivit stopp för det roliga. Gömma handdukarna väl och plåstra om med många varv plåster-tejp. Undvika att äta frukost när det var andra personer i köket några dagar tills det mesta hade lagt sig. Självklart så visst nog båda mina föräldrar att något hänt för man lyckas inte rengöra en hel källare från små blodstänk från en propeller som haft full fart. Ärret på fingret var ett minne i många år.

Flyga då? Gräsmattan framför huset var stor och det var inga staket ut mot stora vägen. Min kusin och lekkamrat Bo-Arne gillade att hjälpa till med att kasta planet. Det flögs och flögs, på gräsmattor och i trädgårdar. Korta linor och högt när man passerade bärbuskar. Det var inte mycket marginaler men det räckte.

En dag så stannade en bil när vi höll på att flyga. "Ska du följa med till modellflygklubben?" kom från en farbror i en Saab herrgårdsvagn. Kvickt in med grejorna och lägga en lapp, så bar det iväg till Kristianstads modellflygklubb ett par mil bort.
 
Farbror heter Kenneth Lundqvist visar det sig. Troligen med i styrelsen i klubben. Klubben var en källarlokal i en gavel ut mot Näsbyfält där det gick att flyga. I korridoren in i källarlokalen fanns en liten skrubb fylld med byggmaterial som man kunde få handla av vissa tider. Att få följa med när det var möte gav mycket inspiration. Jag byggde linplan av allt tänkbart. Kaffeburk till kropp och ett balsaflag rakt genom som vinge. Nästa sommar hade det planerats  första sommarlägret på RIPA. Det var ett gammalt gräsfält som varit reserv för flyget under kriget. Inga byggnader någonstans bara ett fint rakt gräsfält genom skogen.
I en glänta satte vi upp våra tält. Någon med erfarenhet letade upp ett par små furor med lagom avstånd en bit bort. Mellan dessa grävdes det ett hål och en pinne sattes fast i lagom höjd mellan träden. TD - är det så det kallades? Nytt hål varje dag så klart. Om jag var tretton den sommaren så var det 1969. De två följande åren flyttade vi till andra sidan fältet där det var en mycket större glänta och där vi skulle bygga ett klubbhus. Samma fina typ av TD var det som gällde. Fjärde året så var jag 16 år och MC gällde. Jag tror att det var en språkresa till Bognor Regis som kom i vägen för modellflyglägret. I England hittade jag en modellbutik där jag inhandlade en Enya 60 RC. Det var slutet av min tid som modellflygare. Motorer radio och en del annat donerades till några systersöner som kanske var intresserade av bilar.
 
Under åren jag modellflög så var det full aktivitet. En Graupner Dandy byggdes, kläddes med siden och lackades så att det knappt gick att vara i huset. Beckers orange lackfärg är fin - men tung. En gammal Vagabond med en väldigt begagnad Enya 35 och en Telepilot "fyndades". En Falcon 56 byggdes - nästan.... Futaba 5 kanalig radio handlades från Valter Johansson i Lammhult 1971 för massor med sparade pengar.

Det var inte bara modellflyg. Rinkaby sportflygfält låg i närheten och där flög jag Bergfalke. En dag efter en lektion frågade jag bogserpiloten om han kunde skjutsa mig till Ripa. 50:- kostade det för ett par minuters färd med landning strax intill mina kompisar på modellflygfältet. Då var man rätt så kaxig. Foton då, jag som alltid gillat att fotografera. Ingenting i albumen som kan ge en hänvisning till vad jag hade för SMFF-nummer. Någon måste ligga på den informationen tycker jag.
 
Åren gick och det blev till slut familj. En av grabbarna hade fått i sig någon konstig bakterie som hade slagit ut någonting i tarmen så att han inte tog upp vissa näringsämnen. Extra järn, vitaminer, kalk med mera behövdes - ändå var det "på gränsen". Vid en influensa gick det så illa att han fick ligga på sjukhuset flera månader med näring via slang. När han till slut kom tillbaka till skolan hade en (eller flera) av hans kompisar med en plastbyggsats av ett flygplan. Det väckte pappas intresse igen. Nya byggsatser och små färgburkar att måla med köptes så vi hade två samlingar som vi kunde jämföra.

En dag var vi i Malmö och där passerade vi ModelCraft dit vi gick och fastnade för en Herr-modell av en Corsair. Balsapinnar som jag kom ihåg sedan många år tillbaka. Det skulle förstås direkt modifieras med rörliga roder som på det riktiga planet. Sedan blev det stopp, men visst hade jag för många år sedan träffat en modellflygare på det jobbet jag hade då? Sökning i telefonkatalog och på nätet gav inget svar - hemligt nummer? Så till sist - ett mobilnummer! Jag ringde - kom till en herre i Tyskland! Vad var nu detta? Det visade sig att mobiler var mycket dyrare i Tyskland så denna herren hade köpt en i Sverige och fått sin sommagranne att ställa upp med registreringen. Jag fick numret till Bengt som bjöd in mig till klubben.  Detta var i juni 2005.






Vi var i stort sett ensamma med att bygga förutom Bengt och Evert som ofta satt och gnabbade som de båda herrarna i The Muppet Show. Hjärtligt var det och man fick all hjälp man behövde. Handluns var receptet för Hugo och varje vecka var det tävling då det faktiskt kom en del medlemmar till fältet. 7 sekunder var en bra tid. 12 sekunder var bättre. Det byggdes plan och tränades kastteknik med allt - bollar pinnar och annat som gick att träna med.

Februari kom och frågan om klubben skulle vara med på Kul i Lov. Det hade inte gett något på flera år men vi tyckte att det var kul så jag och Hugo ställde upp.

Två nya killar i Hugos ålder stannade kvar i klubben.
Skolflyg hela våren på söndagarna var kul och handlunstävlingar så klart.

Sommarlov och förslag på stängt i klubben. NEJ!!! Vi hittade en Ulf som lovade ställa upp som lärare. Det blev tre dar i veckan : Onsdag, lördag och söndag. Det flögs och jag lagade mest Lajbanvarianter och en Graupner 400. Lajban var det som gällde vid fint väder men Graupnern var stabil som ett strykjärn och användes när det blåste upp till 10 m/s. Ett litet fält i skogen med mycket turbulens - en bra skolning!. Vet du hur mycket man skolflyger på 10 liter bränsle? Många timmar blev det och även pappa fick vara med. Det kändes mycket länge sedan de enkla försöken med Futaban när man var tonåring. FMT gratis simulator på datorn var en stor hjälp. Till sist så kunde jag själv provflyga skolplanen efter reparationerna.
 
Det var inte bara Snobben som var modellflyg i min närhet. Redan efter det stora Scoutlägret 2001 hade jag ramlat över lite nostalgi i form av en Oldtimertävling. Då blev jag övertygad att bli med i SMOS. Nu fyra-fem år senare hittade jag tillbaka till Ripafältet som ligger längs vägen till stugan. Längs rutten ligger även det gamla Rinkabyfältet där jag segelflög som 15-åring men som sedan många år varit övergivet men som visa dagar besöktes av Åhusklubben som hade en del Jet-flygare som gladdes år asfaltbanorna som hade gjort tjänst till och med till J35 Draken någon gång. " Min gamla klubb" Kristianstadsklubben hittades i Färlöv. Sölvesborg ligger inte långt bort. Olofström bjöd in Snobben en gång varje höst. Även Kivik och Hässleholm finns inte allt för långt bort.

Kameran har ofta varit med så det har blivit mycket bilder. Först var det förstås Snobbenklubben som fick stå ut med mina bilder när Hugo var aktiv. Det blev många bilder under några år och de hittas fortfarande 2014 på http://mfksnobben.se/images/galleri/1xxx/Index.htm där de nyaste bilderna ligger och man kan via länkar hitta tillbaka till de gamla bilderna som samlats månad för månad. När Hugo tröttnat på modellflyget så stannade jag kvar i hobbyn. Jag började FLYGA själv, vilket jag knappt hunnit med alls som supporter till ungdomarna som några år "kryllade" i lokalen som var öppen i stort sett tre dagar i veckan plus de flesta lovdagar. För att få tid för eget flyg flyttade jag mitt flygande till Ripaklubben som låg behändigt till. Även där blev det mycket fotograferande och snart även en plats på hemsidan http://www.ripamfk.com/bilder/201xxx/index.htm.

I Snobbenklubben låg det massor med gamla modellflygtidningar som förstås lästes. Det tog ett par månader att läsa ikapp från min egen gamla tidning från tidigt 70-tal fram till nutid. Även utländska tidningar prenumereras det på i Snobben och där hittar man ibland kul projekt att bygga från mittritning. En dag dök det upp ett inlägg den 5 januari 2010 på Svensk Modellflyg Forum att SMFF skulle lägga ut alla gamla nummer av Modellflygnytt! Självklart villa man hjälpa till att skanna om det behövdes. Jag ställde en fråga men den fick inget svar. Sannolikt var man inne i en process för att avgöra om SMFF hade rättigheterna till sin egen tidning. Jag skannade och skickade in till ett som det verkade "svart hål".  I maj 2012 började mina gamla skannade tidningar dyka upp på hemsidan. Under våren 2014 har jag fått lov att ta över delen med skannade tidningar på www.modellflygnytt.se och nu är det många tidningar uppe. Några nummer är kvar men det är flera idoga skannare runt landet så ibland dyker det upp ett nummer till.
 
Flashback - kallas det kanske för när man ställs inför något man glömt?
På en begravning träffade jag min gamle lekkamrat som jag flög lina tillsammans med. Han berättade att han hade köpt/övertagit et par linmodeller som sedan dess legat i källartaket på ett värmerör. Dags för att besök alltså.

Sidenet på Gazellen var sprödare än äggskal. En förfrågan på forum så hade jag en ny ritning att bygga en replika från.
 
Siden är en annan historia. En gammal modellflygare började deppa och skulle göra sig av med "allt onödigt", däribland en låda med klädsel typ siden och japanpapper. Jag fick en idé - jag ska bygga de modeller jag drömde om som tidig tonåring.
Det blev en Falcon 56 och en RC Viking under jul-nyår 2011-2012.


Nästa flashback var hos en av mina systrar. "Vi har lite grejor som är dina, följ med ner i källaren". Där på ett glasskåp låg en Enya 35 och en Enya 60. 35an hade suttit på en Vagabond som jag köpt med Telepilot på 60-talet. 60an var den som jag köpt på språkresa i England sommaren 1972 - aldrig körd.

Tredje flashback. Jag hade bott i en stuga i 10 år innan jag behövde mer plats och fick köpa ett gammalt torp. Stugan hade varit utlånad i runt 25 år men nu var det en av grabbarna som fått flickvän och akut måste flytta hemifrån. I uthuset hittade jag en tidningssamlare med alla mina gamla ritningar : Gazelle, Falcon 56 med flera!
 
Egentligen är jag elflygare för att det är så bekvämt. Depron är ju kul till en viss gräns men en ARF med fina betyg är nog lite vassare. TT E-Hawk 1500 är ett plan som har varit med många år och då främst på hanget. E-Flite Mini Ultra Stick var fältmodellen som passade så bra i bakrutan på bilen och klarade alla väder - tills lagren i motorn lät så illa att den fick hängas in i väntan på ny motor.
















Parkzone är en annan favorit och VisionAire har varit med mig ett drygt år trots att det bara är en "skumgummimodell". Även den tål de flesta väder.