World Air Games 2015
Skydive Palm ligger på en konstgjord ö och startbanan
sticker en bra bit ut i vattnet. Både F3T och F2D kördes på gräsytan hitom
startbanan. Det som syns mitt på gräsfältet är en damm som används i en av
fallskärmshopparklasserna. Fotot är taget från 52:a våningen på Marriot Hotel’s
Sky Bar.
Vid invigningen presenterades alla klasser via den
stora skärmen samtidigt som en grupp med dansare utförde konststycken på scenen.
Invigningen avslutades med ett hejdundrande fyrverkeri
F2D-domarna Vernon Hunt, Ingemar Larsson, Antonello
Cantatore och Pavol Barbaric fick äran att vara tidtagare i Pylon Racing. Övrigt
combat-folk blev satta som Pylon-domare.
Det startade långt över ett år tillbaka i tiden när CIAM insåg att F2-klasser
(=linstyrt modellflyg) i allmänhet och F2D Combat i synnerhet verkligen är
publikfriande. World Air Games vill ju försöka vara flygets motsvarighet till
olympiska spel och de hålls också vart fjärde år. De tidigare gånger man kört
(Spanien, Italien och Turkiet om jag inte tar fel) har uppslutningen kanske inte
varit på topp men denna gång var det ett annat fokus eftersom Dubai i Förenade
Arabemiraten skulle stå som värd, vilket innebar helt andra ekonomiska resurser.
Datum var sedan tidigare bestämt till de två första veckorna i december, mycket
beroende på att klimatet i Dubai då är lämpligt för utomhusaktiviteter. De
flesta klasser kördes under ett begränsat antal dagar men alla tävlande,
mekaniker och funktionärer var av Kronprinsen inbjudna att stanna hela perioden
utan extra kostnad. Eller rättare sagt, hade man väl tagit sig dit bjöd de på
både hotell- och matkostnaden. De flesta bodde på 4- och 5-stjärniga hotell i
stadsdelen Al Barsha där också frukost och middag intogs. Lunch serverades i ett
stort tält vid SkyDive Palm Zone. Både mat och logi var av högsta klass. I Al
Barsha ligger också Mall of the Emirates samt Ski Dubai och flera tog chansen
att testa lite alpin skidåkning inomhus.
Eftersom alla klasser inte kan delta görs ett val vad som ska få vara med. Denna
gång var fyra modellflygklasser utvalda; förutom F2D Combat var det F3T Pylon
Racing, F3N Helicopter Freestyle samt F3P Indoor Aerobatics. F3P kördes i Dubai
Mall de första dagarna av WAG med F2D och F3P skulle gå av stapeln samma dagar;
5-8/12. F3N kördes mot slutet av WAG. Två av klasserna hade svenskt deltagande
genom Johan Larsson i F2D och Emil Broberg samt Mikael Eklöf i F3T.
Alla klasser hade olika procedurer för att få fram vilka som skulle få delta.
För både F2D och F3T slutade det med att 16 piloter fick ta med sig var sin
mekaniker. Urvalsprocessen i F2D blev bestämd av CIAM till att försöka få
deltagande piloter från så många världsdelar som möjligt samt bara en pilot per
land för att få ytterligare spridning. Nu föll ju vissa delar av vår jord bort
ganska snabbt och för länder utanför Europa blev USA, Mexico, Canada, Australien
och Nya Zealand utvalda eftersom de har piloter som regelbundet deltar på VM.
För Europas del tittade man på vilka länder som varit på pallen i de senaste 8
årens VM, EM och Totala världscup. Då tillkom Storbritannien, Spanien, Finland,
Sverige, Danmark, Österrike, Moldavien, Ukraina, Litauen och Ryssland. Som land
16 blev Estland utvalt. Det gjordes också upp en reservlista eftersom de piloter
som bjöds in skulle vara respektive lands nationella mästare 2014 och om denne
(eller landet) tackade nej skulle budet gå vidare till nästa land på
reservlistan. Ganska snart tackade Storbritanniens och Australiens piloter nej
så att Lettland och Vitryssland blev inbjudna. Ryssland vägrade acceptera att
sända inbjuden pilot utan ville istället själv välja vilken pilot de skulle
sända. Efter att ha fått nej i alla instanser i både CIAM och FAI valde de att
helt tacka nej så Italien blev som sista land inbjudet. Ser man detta i ljuset
av hur det fungerar i ryskt modellflyg är beteendet kanske inte märkligt men
läser man den debatt som varit på ryska forum efteråt kan man glädjas åt
öppenheten och kritiken mot deras ledning i FAS.
Då varje pilot i F2D har två mekaniker men bara en var inbjuden fick alla som
kom förbinda sig att hjälpa till som mekaniker för andra lag. Något som
praktiseras i världscupen men aldrig på VM/EM. Här visade det sig fungera mycket
bra, mycket beroende på att alla känner varandra sedan många år. Undertecknad
var utsedd som Event Director i F2D medan Rob Metkemeijer från Holland fick
motsvarande uppgift för F3T. Redan tidigt började vi samarbetet främst för att
”våra” klasser kördes under samma tidsperiod och på samma gräsfält vid SkyDive
Palm. I september var vi i Dubai på planeringsmöten tillsammans med andra
tävlingsledare. Mycken planering krävs för att få så många olika klasser att
kunna samsas om samma ytor. Som tur var fanns det tre andra tävlingsplatser
runtom Dubai även om huvuddelen skulle gå av stapeln vid SkyDive. Ett
oförglömligt besök var den dag våra möten var på Kronprinsens farm strax utanför
Dubai. Eget flygfält, egen hangar etc. Få kan matcha innehållet i hans
modellflyghangar eller vanliga hangaren för den delen. Vi kunde också glädjas
åt att slippa vara utomhus och flyga i den temperatur som rådde under de dagar
vi var där.
Ju närmare tävlingen vi kom ju nervösare blev både Rob och jag själv då våra
vänner i Dubai vilka skulle förbereda all utrustning enligt våra listor inte
verkade göra något alls. Rena kulturkrocken då vi gärna köper in det som behövs
långt innan medan de har synsättet ”In Shallah”, dvs ”Om Gud vill”. Nåväl, någon
timme innan vi skulle ha första start ordnades den sista utrustningen fram!
F2D hade 7 inbjudna funktionärer (3 st domare och 4 tidtagare) medan F3T behövde
åtskilliga fler. Då de lokala förmågor som skulle bistå Rob aldrig dök upp
ordnades så att F2D-funktionärerna plus ett antal av F2D-mekanikerna fick hjälpa
till i F3T. Eftersom vi inte flög samtidigt fungerade detta arrangemang alldeles
utmärkt. Samtidigt med F2D flög man också några klasser i Rotorcraft. Det går i
princip ut på att en pilot och mekaniker i en liten helikopter har ett rep där
det i änden hänger en sandsäck som man på tid ska försöka doppa ner i ett antal
vattentunnor. Är man van vid F3T eller F2D är det svårt att påstå att detta
kändes speciellt upphetsande men de som höll på med det gick ju in för det med
fullt allvar.
Samma dag vi hade träning hölls på kvällen den officiella invigningen av WAG.
Ute vid tävlingsplatsen hade man byggt upp en enorm scen med stora läktare och
den show som bjöds på var helt enorm, har aldrig varit med om något liknande.
Tal av en kunglig från Dubai, tal av FAI’s ordförande, dvs vår egen John
Grubbström, presentation av alla klasser samt mycket mer. Allt avslutades med
ett enormt fyrverkeri. På VIP-läktaren fick man bara komma in om man var klädd
på arabiskt vis (Kronprinsen var där) eller i full kostym-utstyrsel.
Naturligtvis hade högsta hönset (tuppen) i den svenska delegation, Bengt
Lindgren, klätt sig korrekt och kunde under ett par timmar frottera sig med alla
högdjur! Kvällen därpå var välkomstmiddagen. Utomhus vid Palm Jumeira Beach
Hotel och med utsikt mot Burj al Arab. Buffé med hur mycket god mat som helst!
Tävlingen började söndagen den 6 december. F3T skulle köra 10 omgångar fram till
tisdag för att vaska fram 8 semifinalister och senare 4 finalister. I F2D har
varje pilot från början två liv och man får flyga i omgång efter omgång tills
man förlorat två gånger. Det innebär att omgång 1 och 2 som båda kördes på
första dagen hade 8 heat vardera och efter dessa omgångar skulle några vara
utslagna. Johan hade hjälp av Andre Bertelsen från Danmark samt Gordon Price som
renodlad mekaniker. Andre fick i sin tur hjälp av Johan och Gordon i sina heat.
I omgång 1 blev Johan lottad mot Alexander Prokofievs från Lettland och tyvärr
blev det en svensk förlust. Inte gick det bättre för Andre då han förlorade mot
finske Jussi Forss. Nästa omgång blev inte muntrare. Det började med förlust för
Andre mot Raul Mateo från Spanien medan Johan gick på pumpen mot Rudi
Königshofer från Österrike. Enda trösten (om det nu är någon tröst) för både
Johan och Andre är att de förlorade mot de 4 piloter som senare tog de fyra
första platserna i tävlingen. Efter omgång två var också James Palmer NZL och
Igor Dementiev MDA utslagna.
Måndagen bjöd på kallt väder (läs 20 grader) och ganska hård vind. Detta gjorde
att F3T och F2D i princip kunde utnyttja fältet själva eftersom de andra
klasserna inte flög. I F3T låg Emil bra till för att kunna gå vidare till
Semifinal. Detta till trots att hans motor inte gick som den skulle. Mikael hade
svårare och låg längre ner i listan. Omgång 3 i F2D bjöd på 6 heat och nu
försvann Stanislav Chornyy UKR (dubbel Europa- och Världsmästare) tillsammans
med Antonio Giandrini ITA och Pat MacKenzie CAN. Jussi fick sin första förlust
mot Dmitri Varfolomejev EST men var kvar i tävlingen.
Finaldagen bjöd på nästan samma väder som måndagen men nu kördes det också några
omgångar i Rotorcraft. Trots detta hade både F3T och F2D god tid för att köra
resterande heat. I F3T gick Emil vidare till Semi efter en total andraplats i
kvalet men väl i där fick han en Double-Cut i båda sina heat och placerade sig
därmed på plats 8. Mikael blev sist i kvalet och belade ensam 16:e plats.
Finalen vanns till slut av Bruce de Chastel från Australien. För Er som inte vet
vad en Double-Cut är kan en förklaring vara på plats. I F3T kör man heat om 4
piloter och det gäller att flyga 10 varv på en triangelbana på snabbast möjliga
tid. Vid varje pylon sitter det funktionärer som håller koll på att man
verkligen passerar pylonen på rätt sida. Gör man inte det får piloten en ”Cut”.
I varje heat tillåts man ha 1 Cut men åker på att flyga ett varav till. Har man
2 Cut får man ingen tid. För att vara så snabb som möjlig vill man ju vända så
nära pylonen som möjligt men man riskerar ju också att få en ”Cut”. Vilket Emil
råkade ut för. Surt! Om jag beskrivit F3T-proceduren fel får vi säkert se en
korrigering från någon initierad i nästa nummer av MFN!
F2D körde sin 4:e omgång före lunch och då fick 5 piloter till respass.
Tillsammans med tidigare Europa- och Världsmästaren Audrius Rastenis LTU
försvann Dmitri Varfolomejev EST, Arnulfo Delgado MEX, Andrey Nadein USA och
Vitali Snitko BLR. Trots ett startfält fullt med tidigare mästare hade de 4 som
återstod aldrig vunnit något EM eller VM. Detta säger en del om hur otroligt
jämnt startfältet var. Jussi och Alex vann sina semifinaler och gick till final.
Alex hade nu en fördel av att ha båda sina liv kvar medan Jussi hade en förlust
sedan tidigare. Det avskräckte dock inte Jussi som i första finalheatet såg till
att det blev ett andra heat. Detta genom att vinna med imponerande 3-1 i klipp.
Tyvärr gick det inte lika bra i final 2 utan där blev det förlust efter 1-1 i
klipp men sämre flygtid för Jussi. Det är bara att gratulera Alexander
Prokofievs till en välförtjänt seger.
När Rob M och jag sammanfattade våra klasser efter finalerna kunde vi konstatera
att allt gått som planerat och det som upptagit mycket av vår tid i planeringen,
nämligen säkerheten, inte hade gett upphov till någon skrämselhicka. Vi kom
också fram till att det går utmärkt att kombinera två action-klasser som F3T och
F2D och vi kan förhoppningsvis kan hitta något arrangemang i framtiden för att
återupprepa detta.
Det är bara att vara tacksam att F2D och de inbjudna fick tillfälle att vara med
på denna upplaga av WAG. Nästa gång kommer säkerligen andra klasser att väljas
och man kan nog anta att nästa arrangör inte kan erbjuda samma generösa villkor
(och plats) som Dubai.
För de som önskar läsa mer om WAG hittar man mer på
www.wagdubai.ae
respektive
www.fai.org.
*
http://worldairgames.aero/
http://worldairgames.aero/posts/gladiators-of-the-sky
Det finns också länkar på både FaceBook, Twitter Flickr
Ingemar Larsson
Event Director/Judge F2D
Rob Metkemeijer i Kronprinsens modellflyghangar
poserande vid en modell av en AirBus 380. Det satt 4 st jetmotorer i den och
enligt ryktet var den byggd av någon i Tyskland.
Kan Ni gissa vad dessa helikoptrar användes till? Jo,
när man ville koppla av tog fram dessa och flög med. Man behöver också duvor och
jaktfalkar. Duvan åker in i lådan på helikoptern och när man kommit upp på hög
släpper man ut duvan. Samtidigt släpper man sin falk från marken. Klarar duvan
sig tillbaka till sin bur på marken vinner duvan…..annars vinner falken.
Knappast något att börja med i Sverige. För vi har ju så få tränade falkar här,
eller ……?
Peter Halman, ordförande i CIAM’s Linflygkommitté samt
Antonis Papadopoulus, CIAM’s ordförande njöt av invigningsmiddagen med Burj Al
Arab i bakgrunden.
Först av allt i F2D samlades alla piloter, mekaniker,
tidtagare, domare och FAI-Jury för en genomgång av regler och allehanda
tävlingsinformation. En av de viktigaste punkterna på dagordningen var
säkerheten. Med så många klasser på ett begränsat område måste säkerheten sättas
högt.
Johan Larsson och Alex Topunov var mekaniker år Rudi
Königshofer i hans semifinal.
Finalen i F2D flögs mellan Jussi Forss FIN och Alex
Prokofievs LAT. Cirkeldomare Vernon Hunt övervakar piloternas uppträdande.
All aktivitet kommenterades av ett professionellt team.
Gordon Price (tv) hjälpte till med expertkommentarer och här man också plockat
fram tävlingsledaren i F2D för en kommentar efter finalen. På storbildsskärmen
syns finalisterna Jussi och Alex.
Alla combat-medaljörerna med sina mekaniker; Johan
Larsson, Jari Valo, Jussi Forss, Alex Prokofievs, Vasilijs Prokofievs, Mark
Rudner, Alex Topunov och Rudi Königshofer. Eftersom Johan mekade Rudi i hans
semifinal får Ni även föreställa Er Johan till höger om Rudi. Så man kan ju säga
att det blev svenskt deltagande i finalerna även om det inte var som pilot!
För att ordna en F2D-tävling går det åt ett antal
personer. Här ses Frederico Quesada, Peter Halman, Nikolai Vasilkov, Pavol
Barbaric, Aislinn Price, Ingemar Larsson, Antonis Papadopoulus, Vernon Hunt,
Eilidh Price, Antonello Cantatore, Andras Ree och Massimo Semoli. Bakom gruppen
syns Combat-klockan som lånats in från Danmark. Den hjälper både tävlande och
funktionärer att hålla reda på heaten.
Våra vänner i Dubai fattade tycke för F2D och köpte på
sig den utrustning de kunde från närvarande piloter. Här visar Arnulfo Delgado
för Ali Salem hur en motor ska monteras.
I omgång 2 mötte Johan Rudi Königshofer från Österrike.
Båda piloterna hade ett klipp och då fällde flygtiden avgörandet. Till Rudis
fördel och respass för Johan!
I omgång 2 fick Andre möta Raul Mateo från Spanien (t
v). Tyvärr blev det respass ur tävlingen även för Andre.
Ett av våra svenska Pylon-hopp Emil Broberg. Att sitta som
tidtagare och få honom som objekt var perfekt då han var en av få att ha blågula
modeller. Dessa syns väldigt bra och är lätta att ta tid på.
Japans deltagare i Pylon Kozo Oi hade målat sina
modeller röda med schackmönster. Att ta tid i ett heat med tre schackmönstrade
modeller ställde stora krav på koncentration. Som tur är har combat-folk en
fördel då de är vana vid modeller som liknar varandra och rör sig snabbt.
Resultat F3T
1.
Bruce de Chastel AUS
2.
Mario Müller GER
3.
James Allen USA
4.
Paolo Mucedola ITA
5.
Robert van den Bosch NED
6.
Roy Andrassy CAN
7.
Gabriel Tahhan VEN
8.
Emil Broberg SWE
9.
Daniel Kane USA
10.
Fahad Al-Hemaidi QAT
11.
Benjamin Jones GBR
12.
Kozo Oi JPN
13.
Jiri Novotny CZE
14.
Travis Flynn USA
15.
Gilles Desgruelles
16.
Mikale Eklöf SWE
Resultat F2D
1. Alexander Prokofievs LAT
2. Jussi Forss FIN
3. Rudi Königshofer AUT
4. Raul Mateo ESP
5. Arnulfo Delgado MEX
Andrey Nadein USA
Audrius Rastenis LTU
Vitali Snitko BLR
Dmitri Varfolomejev EST
10.Stanislav Chornyy UKR
Antonio Giandrini ITA
Patrick MacKenzie CAN
13.Andre Bertelsen DEN
Igor Dementiev MDA
Johan Larsson SWE
James Palmer NZL