Det är inte lätt att hitta lämpliga fält för friflyg. De fält som har varit lämpligast är ofta militära och på senare år har miltärerna vägrat tillåta andra än Scouter utnyttja områden som är militära men inte används för övningar. Det som gäller nu är privata fält som odlas och då måste tävlingarna läggas en kort period efter skörd.
Vi har turen att SMOS ordförende under många år har arbetet på Bollerup och har goda kontakter.
Bollerup är förutom att vara ett stort gods på skånska slätten i närheten av Tomelilla även ett Lantbruks och Hästgymnasium
Dagens tävlingsledare var bland annat föreningens sekreterare Martin Larsson som här håller morgoninformation om var dagens tävling ska hållas. Han har varit ute på morgonen och rekognocerat vindriktning för att besämma en lämplig startplats.
När alla kommit ut till fältet så slås tält/vindskydd upp och modellerna monteras ihop. Alla sätt är bra att hålla en modell när manska montera den lösa stabilisatorn och vingarna. Detta sättet ger en utmärk pose för att ta en bild av motorn. En Engelsk diesel kanske.
Här en gammal glödstiftsmotor
Det fanns många olika typer av tält. Här den låga typen som mest är skydd för flygplanen. Det fanns även "höghus" där man kunde stå rak utan problem "hundutställningstält"
Lite trimkast måste till innan det är dags för högre start. Avståndet till träden är ca 800 meter som i dagens vind är en flygtid på ca 2 minuter.
Åkrarna är i år hårda och torra så att hämtningar är enkla. Det finns dessutom vägar lite utströdda att använda.
Här kollas en gummimotor.
För motormodeller gäller i denna klassen max 15 sekunder motortid. Med mekanisk timer och strypning av bränslet ligger man gärna med ett par sekunders marginal.
För de lite "modernare" segelplanen är det 50 meter linlängd. För de äldre planen gäller 100 meter.
Här är det fullt varvtal som ställs in - propellern ger en grå slöja så att fotot ser suddigt ut.
Andrea är föreningens Webmaster och aktiv i de flesta klasserna. Hon reser tåg och buss från huvudstaden bärandes en stor låda med modeller.
En dieselmotor kan vara riktigt svår. Största orsaken är dåligt bränsle. Även en oöppnad flaska kan ha etern dunstad efter något halvår. Bara någon procent som dunstat så är motorn nästan omöjlig att starta. Eter är i princip omöjligt att få tag på men Biltemas startgas kan rädda dagen. Man kan bubbla ner gasen i bränsleblandningen med lite smarta tekniker. Tänder motorn inte på en droppe bränsle i avgasporten så ska man misstänka att blandningen inte är optimal.
Från Finland kommer troget ett par mästerbyggare och flygare. Här är det glödstiftsmotorer som gäller - eller segelplan, ofta av riktigt udda modeller och ofta med otroligt vackra former.
Oldtimerflyg är ofta lite annorlunda mot andra tävlingar då de flesta har sina respektive med sig som hjälp. Det var många damer med bättre kondition än sina gubbar som gick långa promenader för att hämta tillbaka planen efter upp till 4 minuters flygning. Det var även ett par damer i startlistan som flöd själva.
Matty Pyykkää hjälper kompisen Markkuu Tähkäpää. Från finlad har vi tyvärr inga damer och vi saknar ett par andra profiler som brujkar komma med nya otroligt fina friflygande gummimotordrivna skalamodeller. Vi får väl anta att det är åldern som tar ut sin rätt då deltagarantalet är i sjunkande på tävlingarna.
Dagens i mitt tycke häftigaste tält kommer från Danmark Det urgulliga vindskyddet kommer från Harald Nyborg.
Vet man inte om att Karl-Erik Widell är dansk så kan man inte gissa det. Jag har aldrig träffat någon annan dansk utan bred brytning. K-E bor nu i Aalborg men har jobbat och pluggat i Sverige under flera år. Snyggingen tillhör inte juniorerna i gänget trots sitt utseende.
Här ser det ut som en av de senare av oldtimerklasserna.
Med tåg och buss från långt upp i Norge kommer Paul Ivar Paulsen. Det är inga som helst problem att komma ensam. Alla är glada att få hjälpa till nät det behövs.
Inte direkt friflyg eller oldtimer men lite "göteborgshumor" på sidan av en oldtimer husvagn. Däremot så var det två stora råbockar mitt på vägen vid 22-tiden på väg hem från årsmötet. De ville knappast flytta på sig ens när man kom riktigt nära och tutade. Lite längre fram i vägkanten stod ett par övergivna kid.
Tänt vare här! På gamla modeller använde man stubintråd som timer. Stubinen brände av bandet som håller stabilisatorn på plats för att planet ska landa och inte flyga på i evighet om det träffar en stark termik. I dag var det inte några torra marker och inte nära någon skog så risken för brand var obefintlig.
En "manlig" snapsflaska. Det har varit motorsågsolja i flaskan så det sitter en utdragbar pip som gör att det är enkelt att hantera.
Här ligger TP lite längre bak än de flesta är vana vid i RC-sammanhang. Därför är det svårt att med bra resultat konvertera en oldtimer till RC-plan.
Två minuter och 6 sekunder efter start. ca 800 meter bort enligt GPS-tracker ger en vindstyrka på runt 6.7 meter i sekunden
Sten Perssons Hi-Fli hamande i superlyft och hade nått ungefär dubbla utgångshöjden efter en minut.
När planet fusade efter nästan exakt 2 minuter låg det så högt att tog mer än två minuter att komma ner till marken.
Drygt 4 minuter kunde man se planet i luftten om man hade kikare.
Det tog ännu längre tid för Sten och Pär L att hitta planet.
Ännu ett "snyggbygge". På årsmötet senare kom det fram ett förslag att skapa priser i Concurs dElegance för alla klasserna.
Ordföranden tyckte att en elegant konkurs kunde han väl klara.
Stig Håkansson "Number 18" så snygg.....flögs väl en gång framgångsrikt av finske Sandy Pimenof.
En vacket slipad "plywoodkind"
Här finns inte många raka linjer. Kan modellen heta Elipsi?
Måste du ha så lång fusetid? Det blir många kilometer att gå över åkrar för att hämta på en tävling.
Lite skala - här en Kanadensisk Bäver från Nya Zeeland
En Piper CUB måste så klart finnas med - kan denna komma från Belgien? Verkar vara en reporter som pilot. Bättre än ingenting alls som hans namn betyder på franska.
Om det inte varit för de oproportionerligt stora propellrarna som krävs för bra flygtider med gummimotor, och gummibandsfastsättning av stabben kunde man knappt sett att en del plan bara är modeller.
City of Auckland inte att förväxla med Oakland på en helt annan kontinent
Där var det väldigt när att ett par kartonger hade hittat med mig hem. De hade nog passat till mina ED Bee - men var finns platsen? Och tiden....
Sluggo - så udda att kartongen kommer att hamna i modellflygmuseet.
Den här var nog inte till salu - men för beskådning. Ett avMarkkus otroligt vackra byggen. Friflgande vingar var inte helt ovanliga på 40-talet.
