Sjöflygplan eller "all terrain", man kan flyga från vatten, gräs, snö med mera.

Polaris finns som gratis ritning att ladda hem från nätet och bygga i depron.
Skipper och Dragonfly är förmodligen samma plan som säljs under olika namn men är gjutna i någon tåligare sorts skumplast.
För runt tusen kronor får man en modell som man förhoppningsvis bara monterar, stoppar in en mottagare och ett batteri - och flyger.
En julikväll (26e juli) när det var alldeles för varmt för att gå och lägga sig tryckte jag på köp-knappen trots att planet inte fanns på lager.
Sjöflyg är ju alltid kul men alla modeller är inte lika skoj. Det får visa sig om detta ska detta bli ett plan som får hänga med i bilen.
Man tar ju alltid en risk om man flyger över vatten - bada på vintern är kanske inte det roligaste även om man ju kan skryta lite om man vinterbadar. Personligen så tror jag att den tjusningen, eller var det något annat, försvann runt 10-års ålder då man hoppade i vattnet och letade spigg och småpyn även om vattnet bara höll 8-10 grader på våren.

Det finns massor med filmer på nätet och trådar i olika forum om Polaris och Skipper.
Det äldsta jag hittar med en snabb google är från våren 2009 på RC-groups.com.
Skipper/Dragonfly kom för ett drygt år sedan. Jag har bara sett positiva recensioner även om modellen har sina begränsningar beroende på att den saknar hjul och är en delta. När jag väntar på att modellen ska komma till lagerplatsen i Europa och vidare till mig planerar jag för hur jag snabbast ska få planet i luften.
Batterier har jag laddade och mottagare har jag liggande. Kan man ta paketen med sig till stranden och montera för att bara kasta ut och flyga? Det finns ingen manual att ladda hem i förväg och det tar alldeles för lång tid att gå igenom de timmar med videos som gjorts på youtube för att se om det finns "fusk".

Det tog inte allt för lång tid (7 augusti) innan det kom ett mail med innehållet att Skipper kommit till Holland och har packats och skickats.
Det är alltså dags att förbereda radion. Det börjar bli ont om modellplatser så jag tog en plats jag inte längre använder. Inte läge att byta upp sig till DX9 som har 250 platser i stället för "futtiga" 30 i DX8 ;-)
Model type = Acro. Model name = Skipper.


En mottagare som kommit med som "utfyllnad" i en gammal beställning plockades fram och bands till Skipperns modellplats.

Nu väntar vi på att paketet ska komma till A-Livs och att det ska bli flygväder som sammanfaller med fritid.
 

Det där tog några veckor men en av de sista kvällarna i Augusti lyckades det med att få tid och väder att sammanfall för ett prov.
Planet kom inte till postens utlämningsställe utan till Schenkers som ligger i blomsteraffären tvärs över gatan från livsmedelsbutiken.


En tur med bilen till närmsta badplats. I MovieMaker finns nu 26 minuter och 25 sekunder oklippt film från montering och test.
Så lång tid tar det att packa upp, montera planet, koppla in mottagare, ställa reverse på de kanaler som behöver det och testa planet.
Det var en del fummel och felkoppling av sladdar så tiden hade kunnat bli ett par minuter kortare.

Kommentarer:
- Den lilla luckan till radiomottagaren satt hårt. Troligen lite klister från sammansättning av kroppen som inte härdat innan luckan monterades.
- Kolfiberrör och pinne för sammansättning av höjdroderhalvor var inte bästa passning.
- Motorkåpan väldigt snett monterad - men enbart en utseendesak.
- Cirka 15 minuter för att montera planet och installera mottagare med batteri - Det slår nog varken MPX eller PZ !

Räckviddskontroll ska man göra - slarv!!! TUR att planet inte hann lyfta innan motorn stannade i failsafe. Orange 7-kanal fullräckvidd med problem får man nog anse som väldigt ovanligt även om det nog hänt flera. Med det priset får man nog räkna med att vara lite försiktig men oj vad det kunde blivit dyrt om man satt mottagaren i en stor dyr modell utan att testa allting först.
En iakttagelse var att det blev sämre räckvidd om man drog ut antennen genom luckans vinklar. Rent spontant så är det ju självklart att man inte får böja en högfrekvensantenn i skarpa böjar - stora mjuka svängar om antennen inte kan gå rakt ut!!

Dryga 25 minuter film från sammansättning och första misslyckade prov har pressats samman till 7 minuter.

Någon dag senare, en lugn morgon efter en hel natts regn, verkade det lovande för ny test. Det lugna morgonvädret varade inte så länge utan övergick till solsken och friska vindar som knappast lämpade sig för sjöflyg. Taxning på gräs visade att planet inte går att styra annat än rakt mot vinden, lite avvikelse så vrids planet tillbaks igen av vinden. Detta har uppmärksammats och man bör sätta på en stav/fena från sidorodret som går ner i vattnet för bättre verkan. OBS - detta funkar förstås inte på land där en sådan sak kommer att bryta loss rodret.


Det blev i alla fall läge för en fördjupad räckviddstest med en mottagare som använts i en CUB på 1,5 m spv och bevisat sin räckvidd.
Resultatet var inte bättre nu så man ska nog inte kasta den första mottagaren än.
- Genom facket för mottagare passerar motorkablarna som går från fartreglaget till motorn. Dessa kan limmas på ena sidan bort från mottagaren.
- Längden av Trottel-kabeln till mottagaren är lite kort för att man ska kunna placera mottagaren optimalt så att antennen kan ligga mjukt. Det kan vara svårt att få tillbaka TP till 1 cm bakom steget som rekommenderas i manualen. Fartreglaget är fäst för långt fram. Flytta tillbaka fartreglaget så kommer sladden till mottagaren i bättre läge för att montera mottagaren å långt från motorkablarna som möjligt.








Det här är nog lite i fel ordning men eftersom att jag inte hittade manualen under files på HK hemsida så finns den här.


Manualen är riktigt trevlig. Den börjar med Varnings och det är faktiskt något som man skulle kunna ha på SMFF medlemskort som en generell checklista :

- Detta är ingen leksak.
- Följ instruktionerna.
- Flyg under uppsikt av en van pilot.
- Testa så att allting fungerar och att inget är skadat.
- Flyg på öppna områden utan träd, människor, byggnader eller hinder.
- Var försiktig med propellern - inga lösa kläder som kan fastna.
- Slå alltid på sändaren först och slå från sist.
- Koppla alltid bort batteriet direkt efter flygning.

Under rubriken Valuable Experience förklarar manualen hur spakarna påverkar flygningen och hur man ska starta, trimma, testa planets egenskaper och hur man ska landa.
Det är nyttigt att läsa även för den som flugit i många år. Här står det kort och enkelt så att man kan förklara även för en nybörjare.

Nu återstår provflygning på vatten.
Det blev på Strandängen i Bromölla.
- Som väntat efter att ha tittat på flera filmer så krävs det en rätt så lång sträcka innan planet lyfter. Att ge höjdroder för tidigt gör att baken drar ner och bromsar. Detta gäller förstås även riktiga flygplan med flottörer.
- Väl i luften så är det gott om resurser och det är vertikal prestanda även med ett lite större batteri - MEN minsta möjliga rekommenderas för att hålla nere vikten!
- Planet är mycket stabilt och lugnt. 50% expo på skeven rekommenderas efter att ha läst och hört tidigare tester.
- Planet är litet och snabbt. Rekommenderas till ungdomar med bra syn. Gott om plats är en förutsättning. Detta är knappast en "Parkflyer" även om vikten och motorstyrkan talar för det. Det går fort att komma till gränsen för var man ser hur planet ligger.
- Två krascher fick planet stå ut med.
- Vingdopp/hjulning på låg höjd klarade planet utan en skråma. Hårda landningar - stall utan motor med full höjdroder - inga problem. Landning med rejäla studsar - inga problem. Stall från hög höjd med nosen rakt ner - ska man undvika så klart, men planet hade säkert kunna flygas direkt efter.



Ett kort flygförsök på fältet visade två problem.
1 - dålig höjd vilket visade sig bero på slarv med första montage av stabben som inte limmades utan bara trycktes in med
friktionspassning vilket resulterade i att pinnen mellan halvorna gled isär.
2 - ett skevservo hade varit lite nervöst sedan första montage och la av totalt för att gå i ändläge, tack och lov vid funktionskontroll på marken. Test med servotestare visade att servot blivit helt dött. Inget liv hur man än knackade.
HXT 900 visade sig vara det servo som passar bäst i befintligt hål. Samtidigt har radion programmerats med mix höjd till flap. Eftersom att planet i princip är en Delta så har jag samma riktning på utslagen på både höjd och flap - tvärt mot ett stuntplan.