Jag måste ju börja med den svenska flaggan denna nationaldagen. Vems trunk flaggan tillhör är väl helt klart.

Sydliga vindar som kan svänga till aningen väst fram mot dagen gjorde att man valde Pansarvägen som utgångspunkt. Sjöbris är lömsk så man vet aldrig. Klockan 8 som utsatt tutades det friskt för samling och genomgång. Många deltagare så klart och Malmö som "lokal" klubb står som arrangör. TC leder men har utsett klubbkamrater som tar hand om kringarbetet. Även en jury ska det finnas enligt FAI internationella regler. Den ska förhoppningsvis inte behövas men om någon anmärker på fusk eller regelbrott så ska det finnas de som bestämmer.

 A B C


Först upp i tävling var kanske Per Findahl som har rutin och har allting klart före tutan går. Dra ut snöret och sedan vänta på termik.

Lite mera jobb är det med b-klassen där man ska dra upp en motor. Bror Eimar har sina knep.

C ska tanka och justera motorn. Tommy Eriksson verkar köra med rödsprit.


Nu blev det lite fel i ordningen på bilderna för allra först ut var nog denna C-flygare som inte fattat att vi har sommar i skåne. Stickad tröja och pälsjacka när juniorerna går i T-shirt och kortbyxor. Fast om man har trimmat klart redan en halvtimme före upprop så kanske det har varit aningen ruggigt i luften. Kjell Johansson siktar förstås på SM-vinst


FAI standard är 80% metanol och 20% ricinolja. Termometern kan vara ett hjälpmedel att kolla termiken. Fast de flesta har nog känslan i huden och hårstråna som styr när det ska släppas. Farenheit är 1,8 gånger så "känsligt" som Celsius - vad det står för siffror spelar ingen roll, bara hur snabbt de ändrar sig.


TC Thorvald Christensen är likt katten Top Cat en karl med stil och alltid fin hatt.
Som tävlingsledare informerade han om att det även var en lagtävling och uppmanade alla Malmöflygare att göra sitt bästa för att vinna.


Hundringarna byttes mot startkort.

Det är väl lite fel tröja att ha på sig när det är svenska flaggans dag.



Pipkoncert låter det som när timers ska programmeras.




Findahl family










Drar man för mycket så smäller det - Håll för öronen om det skulle explodera igen. Norberg verkar vara klubben som står för återväxten.




John väntar på bra luft. Anders är beredd att släppa och ta tiden.


En lycklig Magnus Söderling har hämtat utan att behöva klättra i träd. Vinden vänder lite och man kan inte lita på prognoserna.

Som synes en blandning av A B och C, men så är det även på fältet och i luften.
 

Runt 16-tiden var alla färdigflugna och funderade på när det skulle bli flyoff.
Det visar sig också att friflygare inte enbart gillar öppna fält utan gärna klättrar i träd.


Två plan - gröna och röda vingöron - men ett B och ett A-plan.



Flera plan togs ner utan hjälp och något får hänga kvar tills i morgon.
FLYOFF i morgon lördag KVART I FEM på morgonen
 


Det var nästan vindstilla på marken men vindkraftverken snurrade friskt. Per var snabbt uppe med ett test som visade att planet drev mycket långt på bara 10 sekunders fuse-tid. Efter mycket funderande bestämdes det att ändå flyga.


Först ut var Per Findahl mot Jan Svenungsson i F1A. Per blev svensk mästare och slog Jan med några sekunder och tider på över 6 minuter. I F1B var det 3 startande och Bror Eimar vann med någon sekund. F1C vanns av Tommy Eriksson i går utan flyoff.
Resultaten är preliminära - de bekräftade tiderna kommer säkert snart på SMFF hemsida.

 
Hela lördagen var ungefär en repris av gårdagen fast med bättre väder samt "internationell" deltagare. UT3 vill alla vara med på som vill tas med i landslaget.

Sista flygningen för dagen - och vissa verkar helt klara.



Lars från Danmark hade lite fel profil på sin modell. Den är för jämnare vind med mindre turbulens - men starten var perfekt med hög utgångshöjd.

Vem har flugit bäst? Thorvald räknar och fyller i efterhand som de gula korten ramlar in.

Så var det kväll och det roliga kvar.


Roligast har nog åskådarna.





På söndagsmorgonen kl 06 kördes flyoffer för både gårdagens UT3 och UT1 som tävlades i Sundbro den 3 maj. 



I UT3 F1A var det kamp mellan Jan Svenungsson AKM och Deniz Varkos Uppsala. Jan fick en bra start med Deniz hade problem med en total miss i första försöket och ett linbrott i andra startförsöket.

 
Det är mycket avancerade små grejor som får plats i ett friflygplan.
1 - sändare så att man ska kunna pejla in och hitta sitt plan efter flygningen.
2 - mottagare med servo för fjärrutlösning av "fuse" så att man kan tvinga ner planet om det skulle flyga "fel".
         Fel kan vara att planet är på väg mot människor, bilar eller höga träd.
3 - altimeter är en höjdmätare som loggar höjden över marken relativt tiden. Vanligen "tankar" man ur loggern efter landning men det finns även altimetrar som via pip eller röstmeddelande talar om vad som händer och vilken höjd planet flyger på.
4 - timern är inte mekanisk utan en dator som man programmerar för olika händelser. Primärt är att få planet att "fusa" landa efter en bestämd tid (maxtid). Det mest avancerade är de olika inställningarna under startförloppet. Linan är 50 meter men planet accelereras så att det stiger till ca dubbla höjden under de första delarna av sekunder efter att linan kopplats ur. Under detta förloppet zoomning buntning och allt vad de olika delarna kallas så ställs roder till olika fasta lägen.
För gummimotormodeller är propellernavet en fantastisk pryl som ställer om bladvinkeln (pitch) i olika steg. Under första utkastet ligger propellern helt flöjlad så att det är minst luftmotstånd. Sedan ställer sig bladen optimalt beroende på vilket moment det är i gummimotorn. När motorkraften är slut viks bladen in mot kroppen för att ge minst motstånd.
För motormodeller är det motortiden i klass C som styrs förutom maxtiden. I elklassen Q är det inte motortid utan förbrukad energimängd el som avgör när motorn ska stannas. Alltså är det där upp till piloten att avgöra om det är bäst med hög effekt under kort tid eller lägre effekt under längre tid.
 

Skrivet av Patrik Gertsson -nästan "live" med ett par uppdateringar per dag.