Small Swedish CUP fredagen den 2 september inledde helgen som består av 4 olika tävlingar. Redan mitt på dagen hade det samlats ett gäng med P30, handkastglidare med mera små trevliga modeller. När jobbet var slut för oss vanliga så var det redan prisutdelning för "den lilla svenska bägaren".

Direkt efteråt så var det norrmännen som tog över rodret med en tre-starters tävling med första period klockan 16-17.
Det kändes som att kvällens tävling var lite trimchans inför morgondagens Swedish Cup och Söndagens Nordic Cup.

Robert som är välkänd av alla som läser MFN förbereder en F1A-modell med nya batterier till spårsändaren.
Robert är också funktionär och hjälper de som vill anmäla elelr betala för de kommande CUP-tävlingarna.
Det går bra att betala i flera valutor och priset är 30 Euro för startavgift i varje tävling.

Deltagarlistan visar en rad olika nationer :
Argentina (ARG CHS), Österrike (AUT), Tjeckien (CZE),  Danmark (DEN), Estland (EST), Finland (FIN), Tyskland (GER), Norge (NOR), Sverige (SWE), Storbritannien (GBE), Amerika (USA), Lettland (LAT), Litauen (LTU), Ungern (HUN).

En nyhet är klassen F1Q som motsvara F1C fast med elmotor.
Här är det max 90 gram LiPo (inkl sladd och kontakt) samt en maximal motortid på 25 sekunder att jämföra med F1C som har max 2,5 cc och max 5 sekunders motortid med 80/20 bränsle.

Att vara på topp i friflyg innebär att man flyger med dyra Ukrainska modeller. Trunken innehåller förstås ett gäng kärror så att man inte står utan om planen skulle flyga bort så att man inte hittar dom till nästa start. Värdet i en sådan trunk ligger knappast under 100 tusingar.

MEN - det finns ju undantag.






Gunnar Ågren med SMFF-nummer SWE-60 är en av flera som visar att man kan ställa upp även med aningen enklare konstruktioner. Får man rätt lyft så behövs inte alltid det allra värsta.

 






















Här trimmas det både motorinställningar och annat så att planet ska rå vertikalt upp för att sedan bunta och lägga sig med fint glid när motorn stoppat.

 
















 









Även en dansk pratar perfekt engelska om man är internationell flygare. Det är nog standardspråket på dessa lite större tävlingar med deltagare från många länder.
En handkastglidare studeras här.






Det Norska laget till vänster och vår kanske mest långväga tävlande från Argentina här under.






Swedish CUP - den stora tävlingen går på lördagen den 3 september som är sent på året jämfört med normalt. En anledning kan vara att hela fältet varit avstängt en dryg månad för annat är Scouterna som kom i ett antal på över 40 000 från hela världen för att undra om det verkligen var sommar.

Pappa Findahl - en av de svenska representanterna.

EST och LTU - några grannar från öster.































Även LAT tillhör de ostliga.
Ännu längre söderut kommer denna representanten med C och Z från.


















Några Finska "bröder" var de enda proffsen i den nya Q-klassen.


Det gäller att ha minimalt med dödvikt så kontakterna sitter direkt på batteriet. I detta fallet 3 celler med 850 mAh och en förmåga att leverera 1000W effekt.


























Nej - det var inte en råttfälla - det är en värmare med termostat så att man alltid kan få batteriet på exakt 40 grader C för bra och jämn prestanda varje gång. Speciellt viktigt är det förstås på vintern när man har tävlingar på sjöisar som ger fina ytor som man inte hittar lika enkelt på sommaren.



Gummimotor - max 30 gram är regeln.





















Lite veteraner - nyare och gamla...........


















Norbergsklubben är det står för sekretariatet för dagen.










 

Nordic Cup - arrangeras av våra danska vänner på söndagen.

Ölhunden var kanske inte det bästa planet för dagen men det är i alla fall inte från de forna öststaterna. Lars till vänster på bilden skriver friflygsidor för den danska Modellflyvenyt för oss som läser den fina tidningen. Där ha vi nog lite att lära om hur en föreningstidning kan se ut. Den är snygg med både trevliga artiklar från tävlingar, byggen och snygga annonser. Varje gren av modellflyget har sin redaktion för tidningen.














En bild till Mats som frågade om jag skulle ut och fotografera "gamlingar" i dag med.




Denna Finnen verkar ha fått på nöten rejält - enligt ägaren var det en häftig vinterlandning på isen ;-)

































Lite mera om Q-klassen. Här ligger ett plan för att tempereras till lagom värme för att kunna ge sina 80 Ampere från det lilla batteriet på 850 mAh. Här har flygarna valt att ha en motortid på strax under 5 sekunder vilket ger en höjd på ca 150 meter.
Motortider på över 10 sekunder kan innebära att batterispänningen sjunker så att batteriet sväller och fördärvas.
De gamla reglerna på mycket längre motortid håller på att omarbetas så framöver kan det bli så att man har en knapp sekund med fulleffekt för att gå ner till ca 30% effekt under några sekunder med bibehållen fart. De nya reglerna har testats och verkar fungera.

Det är bra motion när man måste hämta sina modeller långt bort. Någon fick använda metspö för att få ner sin modell från ett träd.

I går var det någon modell som kom lite långt och hamnade i en trädgård. Ägaren kom ut med gevär och hotade. Tyvärr så finns det alltid någon som inte gillar vad andra håller på med, men för det mesta så är alla hjälpsamma och tycker att det är trevligt att se så fina modeller.

Nästa år lovar våra danska vänner en hejdundrande tillställning.

Det är jubileum på friflygcupen och den första världscuptävlingen arrangerades av Danmark för 24 år sedan.

Man kan vara övertygad om att det kommer att bli en gemytlig tillställning.