World Air Games 2015

 

Skydive Palm ligger på en konstgjord ö och startbanan sticker en bra bit ut i vattnet. Både F3T och F2D kördes på gräsytan hitom startbanan. Det som syns mitt på gräsfältet är en damm som används i en av fallskärmshopparklasserna. Fotot är taget från 52:a våningen på Marriot Hotel’s Sky Bar.

Vid invigningen presenterades alla klasser via den stora skärmen samtidigt som en grupp med dansare utförde konststycken på scenen.

Invigningen avslutades med ett hejdundrande fyrverkeri

 

F2D-domarna Vernon Hunt, Ingemar Larsson, Antonello Cantatore och Pavol Barbaric fick äran att vara tidtagare i Pylon Racing. Övrigt combat-folk blev satta som Pylon-domare.

 

Det startade långt över ett år tillbaka i tiden när CIAM insåg att F2-klasser (=linstyrt modellflyg) i allmänhet och F2D Combat i synnerhet verkligen är publikfriande. World Air Games vill ju försöka vara flygets motsvarighet till olympiska spel och de hålls också vart fjärde år. De tidigare gånger man kört (Spanien, Italien och Turkiet om jag inte tar fel) har uppslutningen kanske inte varit på topp men denna gång var det ett annat fokus eftersom Dubai i Förenade Arabemiraten skulle stå som värd, vilket innebar helt andra ekonomiska resurser.

Datum var sedan tidigare bestämt till de två första veckorna i december, mycket beroende på att klimatet i Dubai då är lämpligt för utomhusaktiviteter. De flesta klasser kördes under ett begränsat antal dagar men alla tävlande, mekaniker och funktionärer var av Kronprinsen inbjudna att stanna hela perioden utan extra kostnad. Eller rättare sagt, hade man väl tagit sig dit bjöd de på både hotell- och matkostnaden. De flesta bodde på 4- och 5-stjärniga hotell i stadsdelen Al Barsha där också frukost och middag intogs. Lunch serverades i ett stort tält vid SkyDive Palm Zone. Både mat och logi var av högsta klass. I Al Barsha ligger också Mall of the Emirates samt Ski Dubai och flera tog chansen att testa lite alpin skidåkning inomhus.

Eftersom alla klasser inte kan delta görs ett val vad som ska få vara med. Denna gång var fyra modellflygklasser utvalda; förutom F2D Combat var det F3T Pylon Racing, F3N Helicopter Freestyle samt F3P Indoor Aerobatics. F3P kördes i Dubai Mall de första dagarna av WAG med F2D och F3P skulle gå av stapeln samma dagar; 5-8/12. F3N kördes mot slutet av WAG. Två av klasserna hade svenskt deltagande genom Johan Larsson i F2D och Emil Broberg samt Mikael Eklöf i F3T.

Alla klasser hade olika procedurer för att få fram vilka som skulle få delta. För både F2D och F3T slutade det med att 16 piloter fick ta med sig var sin mekaniker. Urvals­processen i F2D blev bestämd av CIAM till att försöka få deltagande piloter från så många världsdelar som möjligt samt bara en pilot per land för att få ytterligare spridning. Nu föll ju vissa delar av vår jord bort ganska snabbt och för länder utanför Europa blev USA, Mexico, Canada, Australien och Nya Zealand utvalda eftersom de har piloter som regelbundet deltar på VM. För Europas del tittade man på vilka länder som varit på pallen i de senaste 8 årens VM, EM och Totala världscup. Då tillkom Storbritannien, Spanien, Finland, Sverige, Danmark, Österrike, Moldavien, Ukraina, Litauen och Ryssland. Som land 16 blev Estland utvalt. Det gjordes också upp en reservlista eftersom de piloter som bjöds in skulle vara respektive lands nationella mästare 2014 och om denne (eller landet) tackade nej skulle budet gå vidare till nästa land på reservlistan. Ganska snart tackade Storbritanniens och Australiens piloter nej så att Lettland och Vitryssland blev inbjudna. Ryssland vägrade acceptera att sända inbjuden pilot utan ville istället själv välja vilken pilot de skulle sända. Efter att ha fått nej i alla instanser i både CIAM och FAI valde de att helt tacka nej så Italien blev som sista land inbjudet. Ser man detta i ljuset av hur det fungerar i ryskt modellflyg är beteendet kanske inte märkligt men läser man den debatt som varit på ryska forum efteråt kan man glädjas åt öppenheten och kritiken mot deras ledning i FAS.

Då varje pilot i F2D har två mekaniker men bara en var inbjuden fick alla som kom förbinda sig att hjälpa till som mekaniker för andra lag. Något som praktiseras i världscupen men aldrig på VM/EM. Här visade det sig fungera mycket bra, mycket beroende på att alla känner varandra sedan många år. Undertecknad var utsedd som Event Director i F2D medan Rob Metkemeijer från Holland fick motsvarande uppgift för F3T. Redan tidigt började vi samarbetet främst för att ”våra” klasser kördes under samma tidsperiod och på samma gräsfält vid SkyDive Palm. I september var vi i Dubai på planeringsmöten tillsammans med andra tävlingsledare. Mycken planering krävs för att få så många olika klasser att kunna samsas om samma ytor. Som tur var fanns det tre andra tävlingsplatser runtom Dubai även om huvuddelen skulle gå av stapeln vid SkyDive. Ett oförglömligt besök var den dag våra möten var på Kronprinsens farm strax utanför Dubai. Eget flygfält, egen hangar etc. Få kan matcha innehållet i hans modellflyg­hangar eller vanliga hangaren för den delen. Vi kunde också glädjas åt att slippa vara utomhus och flyga i den temperatur som rådde under de dagar vi var där.

Ju närmare tävlingen vi kom ju nervösare blev både Rob och jag själv då våra vänner i Dubai vilka skulle förbereda all utrustning enligt våra listor inte verkade göra något alls. Rena kulturkrocken då vi gärna köper in det som behövs långt innan medan de har synsättet ”In Shallah”, dvs ”Om Gud vill”. Nåväl, någon timme innan vi skulle ha första start ordnades den sista utrustningen fram!

F2D hade 7 inbjudna funktionärer (3 st domare och 4 tidtagare) medan F3T behövde åtskilliga fler. Då de lokala förmågor som skulle bistå Rob aldrig dök upp ordnades så att F2D-funktionärerna plus ett antal av F2D-mekanikerna fick hjälpa till i F3T. Eftersom vi inte flög samtidigt fungerade detta arrangemang alldeles utmärkt. Samtidigt med F2D flög man också några klasser i Rotorcraft. Det går i princip ut på att en pilot och mekaniker i en liten helikopter har ett rep där det i änden hänger en sandsäck som man på tid ska försöka doppa ner i ett antal vattentunnor. Är man van vid F3T eller F2D är det svårt att påstå att detta kändes speciellt upphetsande men de som höll på med det gick ju in för det med fullt allvar.

Samma dag vi hade träning hölls på kvällen den officiella invigningen av WAG. Ute vid tävlingsplatsen hade man byggt upp en enorm scen med stora läktare och den show som bjöds på var helt enorm, har aldrig varit med om något liknande. Tal av en kunglig från Dubai, tal av FAI’s ordförande, dvs vår egen John Grubbström, presentation av alla klasser samt mycket mer. Allt avslutades med ett enormt fyrverkeri. På VIP-läktaren fick man bara komma in om man var klädd på arabiskt vis (Kronprinsen var där) eller i full kostym-utstyrsel. Naturligtvis hade högsta hönset (tuppen) i den svenska delegation, Bengt Lindgren, klätt sig korrekt och kunde under ett par timmar frottera sig med alla högdjur! Kvällen därpå var välkomstmiddagen. Utomhus vid Palm Jumeira Beach Hotel och med utsikt mot Burj al Arab. Buffé med hur mycket god mat som helst!

Tävlingen började söndagen den 6 december. F3T skulle köra 10 omgångar fram till tisdag för att vaska fram 8 semifinalister och senare 4 finalister. I F2D har varje pilot från början två liv och man får flyga i omgång efter omgång tills man förlorat två gånger. Det innebär att omgång 1 och 2 som båda kördes på första dagen hade 8 heat vardera och efter dessa omgångar skulle några vara utslagna. Johan hade hjälp av Andre Bertelsen från Danmark samt Gordon Price som renodlad mekaniker. Andre fick i sin tur hjälp av Johan och Gordon i sina heat.

 

I omgång 1 blev Johan lottad mot Alexander Prokofievs från Lettland och tyvärr blev det en svensk förlust. Inte gick det bättre för Andre då han förlorade mot finske Jussi Forss. Nästa omgång blev inte muntrare. Det började med förlust för Andre mot Raul Mateo från Spanien medan Johan gick på pumpen mot Rudi Königshofer från Österrike. Enda trösten (om det nu är någon tröst) för både Johan och Andre är att de förlorade mot de 4 piloter som senare tog de fyra första platserna i tävlingen. Efter omgång två var också James Palmer NZL och Igor Dementiev MDA utslagna.

Måndagen bjöd på kallt väder (läs 20 grader) och ganska hård vind. Detta gjorde att F3T och F2D i princip kunde utnyttja fältet själva eftersom de andra klasserna inte flög. I F3T låg Emil bra till för att kunna gå vidare till Semifinal. Detta till trots att hans motor inte gick som den skulle. Mikael hade svårare och låg längre ner i listan. Omgång 3 i F2D bjöd på 6 heat och nu försvann Stanislav Chornyy UKR (dubbel Europa- och Världsmästare) tillsammans med Antonio Giandrini ITA och Pat MacKenzie CAN. Jussi fick sin första förlust mot Dmitri Varfolomejev EST men var kvar i tävlingen.

Finaldagen bjöd på nästan samma väder som måndagen men nu kördes det också några omgångar i Rotorcraft. Trots detta hade både F3T och F2D god tid för att köra resterande heat. I F3T gick Emil vidare till Semi efter en total andraplats i kvalet men väl i där fick han en Double-Cut i båda sina heat och placerade sig därmed på plats 8. Mikael blev sist i kvalet och belade ensam 16:e plats. Finalen vanns till slut av Bruce de Chastel från Australien. För Er som inte vet vad en Double-Cut är kan en förklaring vara på plats. I F3T kör man heat om 4 piloter och det gäller att flyga 10 varv på en triangelbana på snabbast möjliga tid. Vid varje pylon sitter det funktionärer som håller koll på att man verkligen passerar pylonen på rätt sida. Gör man inte det får piloten en ”Cut”. I varje heat tillåts man ha 1 Cut men åker på att flyga ett varav till. Har man 2 Cut får man ingen tid. För att vara så snabb som möjlig vill man ju vända så nära pylonen som möjligt men man riskerar ju också att få en ”Cut”. Vilket Emil råkade ut för. Surt! Om jag beskrivit F3T-proceduren fel får vi säkert se en korrigering från någon initierad i nästa nummer av MFN!

F2D körde sin 4:e omgång före lunch och då fick 5 piloter till respass. Tillsammans med tidigare Europa- och Världsmästaren Audrius Rastenis LTU försvann Dmitri Varfolomejev EST, Arnulfo Delgado MEX, Andrey Nadein USA och Vitali Snitko BLR. Trots ett startfält fullt med tidigare mästare hade de 4 som återstod aldrig vunnit något EM eller VM. Detta säger en del om hur otroligt jämnt startfältet var. Jussi och Alex vann sina semifinaler och gick till final. Alex hade nu en fördel av att ha båda sina liv kvar medan Jussi hade en förlust sedan tidigare. Det avskräckte dock inte Jussi som i första finalheatet såg till att det blev ett andra heat. Detta genom att vinna med imponerande 3-1 i klipp. Tyvärr gick det inte lika bra i final 2 utan där blev det förlust efter 1-1 i klipp men sämre flygtid för Jussi. Det är bara att gratulera Alexander Prokofievs till en välförtjänt seger.

När Rob M och jag sammanfattade våra klasser efter finalerna kunde vi konstatera att allt gått som planerat och det som upptagit mycket av vår tid i planeringen, nämligen säkerheten, inte hade gett upphov till någon skrämselhicka. Vi kom också fram till att det går utmärkt att kombinera två action-klasser som F3T och F2D och vi kan förhopp­ningsvis kan hitta något arrangemang i framtiden för att återupprepa detta.

Det är bara att vara tacksam att F2D och de inbjudna fick tillfälle att vara med på denna upplaga av WAG. Nästa gång kommer säkerligen andra klasser att väljas och man kan nog anta att nästa arrangör inte kan erbjuda samma generösa villkor (och plats) som Dubai.

För de som önskar läsa mer om WAG hittar man mer på www.wagdubai.ae respektive www.fai.org. *
http://worldairgames.aero/

Här är två combat-länkar
http://worldairgames.aero/posts/gladiators-of-the-sky
http://worldairgames.aero/posts/gold-for-prokofjevs-in-the-combat-aeromodelling

För Pylon:
http://worldairgames.aero/posts/aeromodelling-victory-for-australia
http://worldairgames.aero/posts/bruce-de-chastel-wins-it-for-australia-at-2015-wag

 
Det finns också länkar på både FaceBook, Twitter Flickr

Ingemar Larsson

Event Director/Judge F2D

 

Rob Metkemeijer i Kronprinsens modellflyghangar poserande vid en modell av en AirBus 380. Det satt 4 st jetmotorer i den och enligt ryktet var den byggd av någon i Tyskland.

Kan Ni gissa vad dessa helikoptrar användes till? Jo, när man ville koppla av tog fram dessa och flög med. Man behöver också duvor och jaktfalkar. Duvan åker in i lådan på helikoptern och när man kommit upp på hög släpper man ut duvan. Samtidigt släpper man sin falk från marken. Klarar duvan sig tillbaka till sin bur på marken vinner duvan…..annars vinner falken. Knappast något att börja med i Sverige. För vi har ju så få tränade falkar här, eller ……?

Peter Halman, ordförande i CIAM’s Linflygkommitté samt Antonis Papadopoulus, CIAM’s ordförande njöt av invigningsmiddagen med Burj Al Arab i bakgrunden.

Först av allt i F2D samlades alla piloter, mekaniker, tidtagare, domare och FAI-Jury för en genomgång av regler och allehanda tävlingsinformation. En av de viktigaste punkterna på dagordningen var säkerheten. Med så många klasser på ett begränsat område måste säkerheten sättas högt.

Johan Larsson och Alex Topunov var mekaniker år Rudi Königshofer i hans semifinal.

 

Finalen i F2D flögs mellan Jussi Forss FIN och Alex Prokofievs LAT. Cirkeldomare Vernon Hunt övervakar piloternas uppträdande.

All aktivitet kommenterades av ett professionellt team. Gordon Price (tv) hjälpte till med expertkommentarer och här man också plockat fram tävlingsledaren i F2D för en kommentar efter finalen. På storbildsskärmen syns finalisterna Jussi och Alex.

Alla combat-medaljörerna med sina mekaniker; Johan Larsson, Jari Valo, Jussi Forss, Alex Prokofievs, Vasilijs Prokofievs, Mark Rudner, Alex Topunov och Rudi Königshofer. Eftersom Johan mekade Rudi i hans semifinal får Ni även föreställa Er Johan till höger om Rudi. Så man kan ju säga att det blev svenskt deltagande i finalerna även om det inte var som pilot!

För att ordna en F2D-tävling går det åt ett antal personer. Här ses Frederico Quesada, Peter Halman, Nikolai Vasilkov, Pavol Barbaric, Aislinn Price, Ingemar Larsson, Antonis Papadopoulus, Vernon Hunt, Eilidh Price, Antonello Cantatore, Andras Ree och Massimo Semoli. Bakom gruppen syns Combat-klockan som lånats in från Danmark. Den hjälper både tävlande och funktionärer att hålla reda på heaten.

Våra vänner i Dubai fattade tycke för F2D och köpte på sig den utrustning de kunde från närvarande piloter. Här visar Arnulfo Delgado för Ali Salem hur en motor ska monteras.

I omgång 2 mötte Johan Rudi Königshofer från Österrike. Båda piloterna hade ett klipp och då fällde flygtiden avgörandet. Till Rudis fördel och respass för Johan!

 

I omgång 2 fick Andre möta Raul Mateo från Spanien (t v). Tyvärr blev det respass ur tävlingen även för Andre.

Ett av våra svenska Pylon-hopp Emil Broberg. Att sitta som tidtagare och få honom som objekt var perfekt då han var en av få att ha blågula modeller. Dessa syns väldigt bra och är lätta att ta tid på.

Japans deltagare i Pylon Kozo Oi hade målat sina modeller röda med schackmönster. Att ta tid i ett heat med tre schackmönstrade modeller ställde stora krav på koncentration. Som tur är har combat-folk en fördel då de är vana vid modeller som liknar varandra och rör sig snabbt.

 

Resultat F3T

1.    Bruce de Chastel AUS

2.    Mario Müller GER

3.    James Allen USA

4.    Paolo Mucedola ITA

5.    Robert van den Bosch NED

6.    Roy Andrassy CAN

7.    Gabriel Tahhan VEN

8.    Emil Broberg SWE

9.    Daniel Kane USA

10. Fahad Al-Hemaidi QAT

11. Benjamin Jones GBR

12. Kozo Oi JPN

13. Jiri Novotny CZE

14. Travis Flynn USA

15. Gilles Desgruelles

16. Mikale Eklöf SWE

Resultat F2D

1. Alexander Prokofievs LAT

2. Jussi Forss FIN

3. Rudi Königshofer AUT

4. Raul Mateo ESP

5. Arnulfo Delgado MEX

    Andrey Nadein USA

    Audrius Rastenis LTU

    Vitali Snitko BLR

    Dmitri Varfolomejev EST

10.Stanislav Chornyy UKR

    Antonio Giandrini ITA

    Patrick MacKenzie CAN

13.Andre Bertelsen DEN

    Igor Dementiev MDA

    Johan Larsson SWE

    James Palmer NZL